Engagemanget få ser
Arvid Ryberg, 25, är tränare för parasportaget FSBU. Samtidigt studerar han en masterutbildning på Chalmers och genomför en höjdhoppssatsning på elitnivå.
Tre saker som tar upp dygnets timmar – men på något sätt får han det att fungera. Och det är alltid spelarna i goalball-laget som prioriteras.
– Att få vara en del av det vi får uppleva tillsammans är obetalbart, säger huvudpersonen själv.
Arvid Ryberg är tränare för Goalball-laget FSBU.
Engagerade ledare finns det gott om. Yngre sådana finns det färre av. Det gäller idrotten i allmänhet – parasporten i synnerhet. Arvid Ryberg är en av de få.
Han är på upploppet på masterutbildningen i teoretisk fysik. Han har plockat SM-medaljer och hoppat höjdhopp i den svenska landslagsdräkten, och är inte minst tränare för FSBU – föreningen för synskadade barn och ungdomar.
Träning, tävling och planering går i första hand där timmarna når upp i en halvtidstjänst – utöver allt annat han tar sig an. Utan någon vidare kompensation. Men det ger Arvid väldigt mycket mer än så.
”Det är en sån stor del av min identitet.
Arvid Ryberg
Att jag får vara här, bidra till något positivt och känna att jag är bra på det.”
GOALBALL – Enligt Parasportförbundet
- De första matcherna spelades under Paralympics i Toronto, 1976.
- Finns i över 100 länder.
- Alla utövare bär ögonbindel, därmed kan även icke synskadade tävla. (Gäller inte i mästerskap, då får spelarna maximalt ha 10% syn).
- Det är tre spelare på plan per lag.
- Spelet går ut på att slunga bollen längs marken för att passera motståndarnas försvar och in i mål. Bollen innehåller bjällror som gör att det försvarande laget kan orientera sig och uppfatta var bollen ska komma.
