Att överleva på sitt intresse

“6am club” kallas den trend som riktar sig till unga entreprenörer och som just nu cirkulerar på diverse sociala medier. Tittare uppmanas att kliva upp på morgonkvisten för att starta dagen rätt: dricka en kopp buljong och göra armhävningar. Är det verkligen så det unga egenföretagandet ser ut i dag?

I sitt maskrosfärgade förkläde går Agnes Brödje-Stiernstedt runt i lokalen och hjälper kursdeltagarna i deras skapande. Hon har halva håret uppsatt i en klämma. I den högra handen har hon en kaffekopp som hon ibland tar klunkar ur medan hon pratar med en av deltagarna. Rummets doft gör nästan näsan torr. Med händerna i midjan tar hon några varv i rummet och besvarar eventuella frågor som dykt upp. 

 – Ibland när jag går med min ullrock och en fin halsduk känner jag mig som en egenföretagare. Men inte varje dag, säger hon.

I tre veckors tid låg annonsen ute innan hon tog beslutet att köpa keramikstudion på Karl Johansgatan i Majorna. Studion består av två huvudsakliga rum för skapande, en liten korridor med trähyllor som får agera lager, och ett dass, tillika glasyrrum och tvättstuga. 

Hon är 22 år och har drivit eget i fyra månader. Agnes menar att hon med studion dels kan skapa en lön för sig själv, dels skapa en plats för henne och andra. Samtidigt som detta tar fokuset från hennes eget skapande växer ett syfte fram.

Egenföretagandet i åldrarna 18-29 har ökat kraftigt enligt kreditupplysningsföretaget UC. Likt den trendiga morgonklubbens uppmaningar till att nätverka är, enligt UC, bristen på kontaktnät och livserfarenhet två faktorer som kan skrämma bort unga från entreprenörskapen. Precis som många andra förstagångsföretagare har Agnes testat sig fram med drivandet, och ägandet, av studion Nio50keramik. 

– Jag skulle vilja riva delar av den här väggen, säger hon och pekar på den gröna fondväggen som skiljer de två stora rummen åt. 

Hon berättar om framtidsplanerna för lokalen: hon vill att deltagarna ska kunna strömma om varandra utan att stöta ihop hela tiden, trots lokalens ytmässiga begränsningar. 

– Är denna centrerad nog? Frågar deltagaren som sitter på en liten pall framför det låga drejningshjulet.

I spegeln framför hjulet kan man, bortom stänkfläckarna, se högen av lera snurra fort. Med en stadig, men inte övertygad hand formar kvinnan den roterande klumpen. Agnes påpekar att den är tillräckligt centrerad, även om det kanske inte känns så. Kvinnan sitter med krökt rygg, hon har ett halvt förkläde som täcker midjan och neråt. Av fläckarna på jeansen att döma har hon även torkat av sig på dem.

”Ibland har jag faktiskt svårt att förstå att det är mitt ställe”

Agnes Brödje-Stiernstedt

Utöver kurserna hyr Agnes även ut 13 platser i studion. Hyr man en plats får man en nyckel och tillgång till alla studions resurser. Hon hyrde tidigare en plats i lokalen hon numera äger. Uthyrningsverksamheten beskriver hon som “något att luta sig tillbaka på”, medan kurserna är på prov. 

– Ibland har jag faktiskt svårt att förstå att det är mitt ställe. Jag var ju här när det var någon annans lokal och upplägg, så ibland kan jag känna att jag har lite svårt att ta för mig. Det är nästan så att jag kan tänka: ”undra om jag får ställa den grejen där?”, säger hon. 

På fredagsförmiddagen har Agnes inga deltagare som kommer. Hon sitter med ryggen böjd, på det där sättet som numera känns bekant, framför drejningshjulet där en liten skål cirkulerar. Det knallgula förklädet har hon struntat i denna gång, det behöver hon inte när hon jobbar med torr lera. Valet av inredning i lokalen är oväntat, som om den snarare hör hemma i en lägenhet än i en ateljé. Väggarna är klädda med bokhyllor i trä som agerar hem till diverse skulpturer, skålar och muggar. De tavlor och affischer som är upphängda passar lokalens rustika känsla, och från taket hänger en lampa med en skärm av gult glas. Lukten av lera känns etsad i väggarna. Scarfen hon har runt halsen och örhängena som snuddar vid Agnes
står i entrén till studion hon numera äger.
nyckelbenet skriker allt annat än “dags att jobba med lera”, och
därför funkar det. Stället är hennes, och det märks.

 – Jag är här hela tiden, varje dag. Förra veckan tänkte jag ”nu ska jag öva på att bara vara här i 40 timmar”. Men det känns ju väldigt roligt, det känns inte som jobb, ännu, säger hon. 

Hon sitter och jämnar till bottnarna på de skålar som deltagarna drejat under en tidigare kurs. Till viss del säljer idén sig själv, menar hon. Drejning är på uppsving, en trend hon lyckats fånga genom att presentera möjligheten till födelsedagsfirande och möhippor. Det egna intresset håller hon brinnande: hon berättar att hon skiljer på skapande och jobb. Ska hon övningsdreja inför kurs är det en sak, ska hon själv skulptera är det en annan. 

Stefan Falk Boman, verksamhetsledare för Ungdrive, jobbar titt som tätt med ungdomar upp till 20 år som vill starta eget. Han menar att ungdomar, av rimliga skäl, inte är vana vid att ha rutiner som passar ett liv som företagare, och att det är ett viktigt första steg för alla unga entreprenörer där ute. De rimliga skälen Stefan han syftar på är att man som ungdom majoriteten av sitt liv gått i obligatorisk skola, där man fått som vana att andra säger åt en vad man ska göra, vilka initiativ man ska ta. 

– Rimliga grejer, inte att det är dåliga ungdomar men de har inget behov av att ha en sådan struktur, sen kastar man sig in i egenföretagandet och då måste man ha koll på ett annat sätt. Saker som gör en till en seriös företagare: uppgradering av kontaktuppgifter, hur man svarar i telefon; att man överhuvudtaget svarar i telefon, säger han. 

Agnes Brödje-Stiernstedt har drejat sedan början på gymnasiet, något som däremot var nytt för henne var att lära ut. För Agnes gäller det bara att komma ihåg att allt går snabbare i hennes huvud – att försöka vara pedagogisk. Hon menar att man som nybörjare gärna vill bli lärd hur man gör något litet, som en kopp, till att börja med.

Hon beskriver köpet av lokalen som “ett jävla spontanbeslut”, en möjlig anledning till att hon inte sökt något specifikt stöd vid uppstarten av företaget. “Men det hade varit gött nu när du säger det haha” skriver hon som svar. Arbetsförmedlingen erbjuder så kallat “stöd till start av verksamhet” till den som vill starta eget företag. För att kunna söka stödet ska man dels uppfylla grundkraven, som finns listade här och dels skriva en affärsplan som beskriver budget samt affärsidé.

Ett tips Stefan Falk Boman ger till unga entreprenörer är att inte bli alltför överväldigade i början. 

– Fokusera på det viktigaste först, det är lätt att fastna i ett svart hål med saker man tror att man måste göra, som att man måste ha en hemsida. Fokusera istället på det absolut viktigaste först, och anteckna allt, säger han

I maj ska Agnes Brödje-Stiernstedt utvärdera det kursupplägg som hon testat hittills. Hon erbjuder tretimmars-kurser där syftet för deltagarna är att testa att dreja. Dessa kortare kurser innebär att Agnes har en del av det hon själv kallar för “bakgrundsarbete”. Att ta en av deltagarnas drejade lerskål till en skrapad, torkad, bakad och glaserad sådan.  Det finns även längre kurser Agnes erbjuder som pågår i fem veckor. Under dessa tillfällen får deltagarna däremot vara med i varje steg av processen. 

Innan hon köpte ateljén pluggade Agnes skulptering på en folkhögskola i Sverige och samtidskonst på en konsthögskola i London. Trots den engelska skolans “kittade keramikverkstad” kändes det inte självklart menar hon. 

– Det blev ju också överväldigande att inte ha några ramar. Det i kombination med att det var lite smått elitistiskt gjorde att jag tyckte att det var lite svårt att navigera, säger hon.

Stefan Falkboman menar att man som ung entreprenör har en viss fördel: man kan överleva på sitt intresse.

– Om man som äldre kastar sig in i egenföretagandet måste man ha större fokus på pengarna för att överleva på sitt företagande, som ung kan man överleva på sitt intresse och så kan pengarna bli en konsekvens av det. De flesta har inte så mycket att förlora på om man misslyckas jämfört med om man sitter på kostnader som bil och barn, säger Stefan Falkboman.

Utbildningen som Agnes Brödje-Stiernstedt beskriver som elitistisk hoppade hon av. En utbildning där det, enligt Agnes, fanns ett tydligt konceptuellt rätt och fel. Agnes beskriver det som självcentrerat för alla: både lärare och elever. Hon menar att hantverket inte uppskattades på samma sätt som den stora unika tanken man hela tiden skulle ha bakom allt. 

 – Det här passar mig mycket bättre, att inte behöva skapa något för någon annans ögon eller på en deadline, säger hon.