Retreat från städerna

Filip Hoffmann tröttnade på livet i Sverige och flyttade till Norge. Nu kör han motorcykel genom länderna för att finna äventyr i naturen och få hem sin nyköpta hoj.

– Nu har jag åkt två dagar i bara skog egentligen. Sen har jag inget emot det, folk klagar ju ibland på att Sverige bara är skog men jag tycker det är väldigt vackert ändå, säger han.

Rösten på andra sidan telefonen blir otydlig när en vind drar förbi. Ett skorrande hörs när Filip drar upp dragkedjan, och så är rösten tillbaka igen. Han har tagit en paus, vilket han gör varannan timme. Under sträckan Filip har kört har han både njutit och sett en del djur på sidan av vägen.

– Jag tänkte faktiskt på det när jag såg de där älgarna… För det var verkligen en mysig terräng i Värmland, mitt ute i skogen – då tänkte jag: fan vad glada de måste vara här. De måste leva livet här, säger han. 

Enligt de egna beräkningarna kan färden på ungefär 300 mil ta upp till tio dagar, men det finns ingen exakt tidsplan. 

Filip flyttade till Tromsö förra sommaren för att jobba som flygplansmekaniker. Men kort efter flytten insåg han vad som saknades, motorcykeln. Därför bestämde sig Filip för att köpa en i södra Norge. Eftersom den inte hann köras upp fick den stå ett år hos familjen i Vänersborg.

– Då planerade jag för att göra det nu istället och tog semester, säger han.

Filip sover i en hängmatta med sovsäck. Om det börjar regna har han en slags presenning som skyddar den provisoriska sovplatsen. Han rengör smutstvätten i en tvättpåse och lagar mat på stormköket.

–  Igår gjorde jag pasta med oliver, fetaost och bacon till middag, säger Filip.

Eftersom han färdas själv finns det mycket tid till reflektion, vilket bland annat bidragit till nya perspektiv.

– I samma miljö som jag såg älgarna såg jag även duvor. De ser ju exakt likadana ut som duvorna som går på plattan i Stockholm. Men vilka duvor är gladast? Det måste vara duvorna här, säger han och fortsätter:

– Det kanske också är en parallell som man kan dra till människorna som bor här, värmlänningar är ju goa och glada liksom.

Det menar Terry Hartig som är professor i miljöpsykologi vid Uppsala universitet, han har studerat restorativa miljöer och naturupplevelser i över 40 år. 

– Det är som med många andra frågor som handlar om miljö, hälsa och mående: det beror på. Om du till exempel är ute i skogen i en storm och det kommer mycket snö och du inte har bra kläder på dig, utan mat, skydd eller sovsäck… Om man är exponerad helt enkelt – då mår man antagligen inte jättebra, säger Hartig.

Däremot menar han att vistelsen kan bli annorlunda om den är välplanerad.

– Visst kan skogen vara bra för människor att vistas i, men det är oftast när de själva får välja när de ska dit och under vilka omständigheter. Då är de också förberedda, säger han.

Men han säger också att alla har sina egna erfarenheter och preferenser. 

– Vissa tycker att skogen är rätt skrämmande, säger Hartig.

Terry Hartig har ett exempel på detta. Enligt honom skulle de flesta inte våga sig ut i skogen om de visste att en vargflock befann sig där. Men en jägare med licens har andra förutsättningar eftersom personen vet hur situationen ska hanteras.

– Men det finns också egenskaper med städer som vi inte borde behöva stå ut med. Tänk på all biltrafik, alla avgaser och allt buller. Vi skulle kunna förbättra städerna. Men jag tycker ändå att det är värt att komma ihåg att människor delvis började samlas i städerna på grund av säkerheten, säger han.

Hartig tycker att vissa ibland har en tendens att romantisera skogen, även om en stor del är industriskog.

– Nuförtiden pratar folk om att de går ut till naturen som att naturen alltid finns där ute någonstans, men egentligen finns naturen här hela tiden, säger han och fortsätter:

– Även om man är omringad av hus kan man titta upp och se himlen, det är väl naturen? 

Foto: Filip Hoffmann