Ölglaset är halvfullt – inte halvtomt

Vatten, humle, jäst och malt. 

Under lördagen lockades över 1200 besökare till SM i hembryggd öl i Linköping. 

– Att komponera sitt eget recept är ju liksom som att skriva ny musik eller måla en tavla, säger hembryggaren och SM-deltagaren Alexander Green.

Det skummar i glaset när Alexander Green, 29, häller upp öl från tappen i bryggpubens bar. Bryggpuben är en del av hantverksbryggeriet Två feta grisar i Göteborg. Han placerar glaset med den gyllene vätskan på bardisken. Innehållet smakar friskt och syrligt.

– Jag måste också testa lite, säger Alexander.

Han tar fram ett rent glas och häller upp ett smakprov till sig själv också. Ölet vi testar heter Golden City och är en pale ale med smak av ananas. Alexander tar sig en munfull och analyserar smaken.

– De har använt ananaspuré tror jag, säger han efter en stund.

Han fortsätter att hälla upp öl ur sex olika kranar. Ett glas fylls med Black IPA, ett beskt öl som är så mörkt att det ser ut som kaffe. Ett annat fylls med U and me, en suröl som drar mer åt det orangea hållet där små små jordgubbskärnor flyter runt. Varje glas är det andra olikt både till utseende och smak. Det som särskiljer de här ölen från resterande öl i baren är att de är hembryggda. 

Daniel Wasenack, 43, jobbar på Två feta grisar och blev tillfrågad om han kunde tänka sig att servera hembryggd öl i baren. Det var Alexander som frågade. Han är nämligen medgrundare och ordförande för hembryggareföreningen Västkustens Hembryggargille och ville ge sina medlemmar chansen att servera öl på en riktig pub. En idé som Daniel nappade på.

– Att man kan få in de här killarna och tjejerna i bryggpuben passar ju väldigt bra egentligen. De som kommer hit och vill sitta här, de vill ju oftast ha sådant som ingen annan har druckit, de vill ju gärna vara först, säger Daniel.

Daniel menar också att samarbetet med föreningen kan erbjuda hans kunder en större variation och mer unika smaker på öl, utan att drabba ekonomin allt för hårt. 

– De kan experimentera runt lite, som kanske är lite svårt för mig som kanske inte hittar ekonomin i att brygga med massa jordgubbar och grejer.

Skulle en batch misslyckas och inte bli särskilt god är en hembryggares 50-litersförlust försumbar i jämförelse med bryggeriets, vars tankar rymmer 1200 liter.

Stor uppslutning på SM trots dalande trend

Alexander brinner för att brygga egen öl och för att dela med sig av sina kunskaper. Han är butikschef på Göteborgs, i nuläget, enda hembryggningsbutik: Ölkompaniet. Det fanns två till, men de har under de senaste åren fått stänga. 

– Det är bara vi som är kvar och även här går det knackigt. Maltkostander går upp och jag tror att folk håller mer i sina pengar nu när det är inflation och krig. De går ju hellre på det billigare: Carlsberg eller Norrlands, som redan tjänar sina miljarder, säger Alexander.

Han är kritisk till att konsumenter inte är konsekventa med sina köp. De handlar gärna närproducerad och ekologisk mat, men glömmer bort sina värderingar när det kommer till öl. Folk tycker att det kvittar vilken öl man väljer, att det inte är så stor skillnad på dem ändå, men det håller Alexander inte riktigt med om. För honom är ölbryggeri mer av en konst. Han menar att bland både hembryggd och hantverksbryggd öl så finns det en ambition att skapa det bästa receptet för att i sin tur skapa det bästa ölet.

– Att komponera sitt eget recept är ju liksom som att skriva ny musik eller måla en tavla, säger Alexander.

Svenska hembryggareföreningen, en rikstäckande förening för hembryggning, vittnar om att man har märkt en nedgång i antalet medlemmar under de senaste åren. 

Nedgången är däremot inget som märks under SM i hembryggd öl i Linköping i år. Kön utanför Campushallen, där SM hålls, ringlar sig lång. Enligt Jonas Eriksson, 49, som har projektlett arrangemanget detta året är det minst 1200 besökare på plats och över 200 hembryggare, vilket han är väldigt nöjd med.

– Det känns jättebra, det är jättekul. Det är ju det här vi jobbat med i ungefär ett år. Nu skördar vi frukten, säger han.

När man blir insläppt i arenan möts man av ett sorl. Genom sorlet kan man urskilja konversationer om uppbyggnaden av de över 300 ölen som serveras. Man får ett färgglatt pappersarmband, likt dem man fick på lekland som liten. Men detta är ett lekland för vuxna över 20. Man får även ett glas som används för att provsmaka bryggarnas öl. 

En av besökarna som kommit för att provsmaka öl är Centerpartiets partiledare Muharrem Demirok, 47. Han ser fram emot att provsmaka en och annan IPA, eftersom han tycker att det är en perfekt balans mellan en lite lättare lager och en lite tyngre stout. Han berättar även att han själv testat på hembryggning i sin ungdom, men då bryggde han inte på samma sätt som deltagarna i SM idag gör.

– När jag var student så bryggde vi, men jag skulle säga att det kanske inte var för smaken som vi bryggde, det var en helt annan typ av hembryggning.

---

Så funkar SM i Hembryggd öl

• Domartävling: Bryggarna ställer upp i en eller flera av domartävlingens elva olika kategorier. Detta genom att i förväg skicka in sitt öl för bedömning till domarna, som sedan utser vinnare i varje kategori.
• Folkets val: Under SM-dagen bjuds besökarna på smakprov hos de bryggare som väljer att ställa upp i tävlingen. Besökarna utser sedan vinnare i åtta olika kategorier genom att betygsätta ölen. Det finns även en etikettävling där besökarna betygsätter utseendet på flaskan.
• Årets hembryggare: En bryggare utses varje år till årets hembryggare av domarna. I år blev det Magnus Vasilis.

---

Från mäskning till tapp

Alexander Green är själv med i SM i år, men på distans. Detta på grund av att hans fru Tone Hessen, 35, är höggravid med parets andra barn och kan tänkas föda när som helst.

– Det hade ju varit kul att vara på plats men livet kommer emellan, säger han.

Ett antal kylskåp, glasflaskor och jäskärl spridda runt om i deras lägenhet i Göteborgs innerstad skvallrar om att det bor en hembryggare här. Tone har varit tillsammans med Alexander i snart tio år och har sett hur ölintresset vuxit fram från första början till vad det är idag. Hon berättar att intresset först tog sig uttryck genom att han recenserade öl på sociala medier. Fokuset låg på att testa nya och unika öl, något som med tiden visade sig bli svårare och svårare.

– Jag vet att jag alltid slet med att gå till systemet för att han hade ju typ druckit allt. Vad ska jag köpa till honom? Det duger inte med en vanlig lager liksom, berättar Tone.

När Alexander skulle recensera öl var det också viktigt att de tillhörande bilderna skulle bli bra; till vilket pris som helst. Tone berättar om att Alexander vid ett tillfälle envisades med att hoppa ut i ett kärr för att fota en öl i en snygg miljö. Då tappade han telefonen i kärret. Båda skrattar åt minnet och Alexander visar stolt upp bilden av en rosa flaska mot en grön bakgrund. 

Intresset gick över i att lära sig mer om ölets uppbyggnad och snart fick han ett startkit i 25-årspresent. Till en början bryggde han simpla och goda öl, men efter några månader ville han uppgradera sig. Han förklarade för Tone att det skulle bli bättre och enklare så hon gick med på att han köpte en mer avancerad utrustning. Sen dess har han, enligt sig själv, bryggt fanatiskt; minst en gång per månad, men gärna två eller tre gånger.

Alexander menar att en bryggare måste ha ganska mycket tålamod, då det tar cirka två veckor att brygga en batch öl. Men en bryggares tålamod mäter sig nog inte med det hos dennes partner.

– Jag tyckte ju att det lät bra till en början. Nu har det liksom eskalerat. Det har ju gått lite överstyr, så att säga. Vi bor liksom i en trea inne i Linné och har ett helt rum dedikerat till öl, säger hon och skrattar.

Rummet som är dedikerat till öl kallas också för “tvättstuga” av Tone, till skillnad från Alexander som kallar det för sitt “bryggrum där det också står en tvättmaskin”. Men trots viss oenighet vad gäller hur de benämner rummet, är de överens om att det är en rolig hobby. Tone brygger inte själv men stöttar och gläds åt Alexander och hans bryggande. Alexander själv är också väldigt glad över att kunna ägna sig åt sitt intresse på både arbetstid och fritid.

– Att jobba med sin hobby blev ju helt fantastiskt, jag har inte ångrat det en sekund.

I maltrummet

För att brygga öl krävs minst fyra ingredienser: vatten, humle, jäst och malt. Det sistnämnda har butiken i Göteborg som Alexander jobbar på dedikerat ett helt rum till. Längst in i butiken, runt ett hörn, gömmer sig maltrummet. Rummets väggar och golv täcks av stora vita lådor och säckar fulla med olika sorters maltkorn. När Alexander lyfter på locket till en havremalt osar en krämig vaniljdoft ur lådan. Han lyfter på locket till lådan bredvid och tar upp en näve ljusa korn. 

– Nu har jag precis borstat tänderna, men du får jättegärna smaka. Det är bara att tugga i sig. 

Trots tandborstningen lägger han ett korn i munnen. Smaken är lite knäckig och rostad. På andra sidan rummet ligger den desto mörkare, nästan svarta maltsorten Carafa. Carafa smakar beskt och Alexander förklarar att det delvis är just malten som påverkar ölets färg. 

Likt lösgodis plockar man här på sig malt till sin bryggsats. Det finns över 100 olika maltsorter i rummet att välja på. 

– Beroende på hur man vill bygga upp sitt recept, så tar man i lite av vad man känner helt enkelt, säger Alexander.

När man väl fyllt sin godispåse med malt finns det oändligt många kombinationer man kan göra när det ska väljas jäst och humle. Och om man sen vill smaksätta ölet med något särskilt är det bara ens fantasi som kan stoppa en.

Men enligt Alexander finns det även en femte viktig ingrediens i ölbryggandet: gemenskapen. Ölkompaniet erbjöd tidigare vissa rabatter som deras stamkunder kunde ta del av, men till följd av dagens ekonomiska läge blev man tvungen att slopa dessa. Men till Alexanders förvåning resulterade det i att stammisarna handlade ännu mer hos dem, som för att stötta butiken.

– Ölcommunityt i sig, när det gäller bryggerier eller hembryggning, är väldigt familjärt. Man tar hand om varandra, man hjälper till, man tipsar, man ger råd, man delar recept, bryggtekniker och sånt. Det känns som en enda stor familj och den stora familjen är fan värd att vara med i, för att det är så goa människor, säger han.

Även under SM i Linköping är samhörigheten bland bryggare, besökare och arrangörer tydlig. Precis som Alexander beskriver delar man gärna med sig. Trots vissa nedgångar i Ölsverige är intresset för hobbyn påtaglig. Hundratals besökare trängs i timmar inne i Campushallen för att smaka och diskutera öl, inte minst arrangören Jonas Eriksson. Han menar att öltrenden absolut inte är över. Även om hembryggning är en hobby som lätt kan kosta pengar och att folk i dagsläget håller i sina pengar allt hårdare, tror han att intresset för hembryggning kommer att överleva.

– Det är något man håller på med för att man tycker det är kul och då är det värt att satsa lite pengar på det. Det ger livskvalitet.